Nyår och Dopets festdag i Namibia

140 år sedan det första dopet i Norra Namibia, Owamboland

30.12.2022 – 13.1.2023
Vi bjuder på nytid och historia

olukonda.jpg

I samarbete med den Evangelisk-lutherska kyrkan i Namibia (ELCIN) och Finska
Missionssällskapet ordnar vi en resa till det första dopets 140-års fest och grundandet
av den första församlingen. Vid sidan av denna fest har vi ett mångsidigt reseprogram,
ser och lär oss mycket. Och njuter av midsommarvärmen!

I detta sammanhang använder vi den historiska benämningen Owambo eller Owamboland /
Amboland. Numera talar vi annars om Norra Namibia. Vi nämner även ambolänningar. I dag
är alla namibier, rätt och slätt.
Den första gruppen av Finska Missionssällskapets missionärer lämnade Finland i juni 1868
med sikte på Owambo i sydvästra Afrika.. Ett par år tidigare hade Kung Shikongo sha
Kalululu av Ondonga till den tyske missionären Carl Hugo Hahn yttrat önskan att få “lärare”
(ordet betyder också snickare). Det var under missionär Hahns andra besök till Ondonga i
Owambo.

Efter diverse uppehåll anlände man två år senare, i juli 1870 till Omandongo, invid Kung
Shikongo’s palats.
På Trettondagen eller Epifania den 6.1.1883, 12½ år efter ankomsten, förrättades det första
dopet på Omulonga missionsstation. Detta innebar att den första församlingen grundades.
Numera firar man söndagen efter Trettondagen (som inte är allmän helgdag i Namibia) som
Dopets söndag, i Namibia speciellt som Hedningarnas söndag.
Missionssällskapets ledning i Finland hade redan otåligt väntat på synbara resultat av
missionsarbetet. Många hade redan önskat bli döpta men kungarna ställde sig avvisande.
Viktigt är också att den lutherska och speciellt den finska lutherska missionen lagt stor vikt
vid undervisning av ordets och den kristna lärans betydelse, och där ingick även krav på
läskunnighet. Kristendomen, såsom även judendomen och islam, är ju bokens (bibelns,
koranens) och det skrivna språkets religion.
Nu började tiden vara mogen för dop. Missionär Tobias Reijonen, som år 1871 hade anlänt
och tillsammans med Gustaf Mauritz Skoglund grundat Omulonga missionsstation år 1874,
beslöät att dop skulle förrättas på Trettondagen den 6.1.1883. Då anlände all missionärer från
grannstationerna till Omulonga. Martti (Martin) Rautanen predikade med kraft. Den lilla
kyrksalen hade inretts för högtidligheten. De talrika hedningarna kunde genom öppen dörr
och fönster följa med. De som denna dag döptes var Moses Iimene, Abraham Shikongo,
Jakob Angula, Elias Nangolo, Tobias Negonja ja Johannes Nangombe.
Efter detta följde dop även i Omandongo och Olukonda. Trettondagen eller egentligen
söndagen efter trettondagen har efter detta räknats som hedningarnas dag, när vuxendop ofta
förrättas.
Omulonga missionsstation låg invid den största regntida floden (omulonga) I Ondonga. Här
finns vattenpölar ofta ända till nästa regntid (från november till april är det regntid). År 1888,
när Ondonga delades mellan två rivaliserande bröder, blev floden gräns. Omulonga och
Omandongo i den östra delen föll under kung Nehale, som var avog gentemot missionärerna,
och dessa två missionstationer övergavs och i stället grundades Oniipa och Ondangwa i den
västra delen där kung Kambonde var välvilligt inställd. På den förra missionsstationen finns
nu ett minnemärke (bild ovan) som upprättades vid 100-årsfesten 1983, samt en liten
gravgård där bl.a. missionär Skoglund är begravd.
ELCIN – kyrkan har numera ca 900.000 medlemmar. 90 % av Namibias befolkning (2,5
miljoner) tillhör kristna kyrkosamfund, främst lutherska, katolska, anglikanska och
reformerta. Kristendomens och kyrkans inflytande är alltjämt påtaglig.
Martti Rautanen och hands medarbetare utförde en stor gärning i skapandet av skriftspråk,
bibelöversättning och litteraturarbete, som fortsätter än idag.
Från år 1884 till 1915 blev sydvästra Afrika en koloni benämnd Tyska Sydvästafrika. Sedan
föll landet under brittiskt sydafrikanskt styre, praktiskt taget som del av den Sydafrikanska
Unionen och senare republiken Sydafrika, ända till år 1989 när ett långt krig för

självständighet avslutades, landsflyktiga återvände och landet under Förenta Nationernas och
Martti Ahtisaaris övervakning förklarade sig självständigt som Namibia den 21.3.1990.
På resan får vi en god översikt av Namibias centrala och norra delar. Vi ser vida savann-,
öken- och bergslandskap, naturskyddsområdenas rika djurliv, vackra fåglar och speciella
växter. Vi åker även ut på en liten havskryssning på Valfiskbukten där de första
missionärerna steg i land.
Som guider har vi pol.mag. Olle Eriksson och researrangör-guide Stefan Eriksson som båda
sedan barndomen lärt känna detta land och folk. Koonono Resor Ab har sedan år 2006 fört
eller skickat över 3000 finländare till Namibia och dess grannländer.
Den två veckor långa resan kostar 3500 euro. I priset ingår flygbiljetter på reguljärflyg,
en omfattande rundresa i liten buss, logi, goda och rikliga frukost- och middagsmål
inklusive matdrycker, dricksvatten i bussen, inträdesavgifter till nationalparker mm,
serviceavgifter samt guide- och tolktjänster.
Tilläggsavift för enkelrum är 320 euro.
Resan faller under Paketreselagen, allmänna paketresevillkor och resegaranti. Passet bör vara
i kraft minst 6 månder efter resan. Deltagare bör ha individuell reseförsäkring samt EU
Coronapass eller färskt intyg på negativ coronatest, enligt nu gällande bestämmelser.
Preliminärt programm:
30.12. Fr På eftermiddagen avresa från Helsingfors-Vanda flygplats.
31.12. Lö Ankomst till Windhoek, Stadstur och nyårsafton under den magnifika södra

stjärnhimmeln.

1.1.2023 Sö Nyårsgudstjänst i Katutura. På eftermiddagen färdas vi över höglandets
farmområde och över Namib-öknen. Slutligen kommer vi till Atlantkusten och
Swakopmund.

2.1. Må Kryssning på Valfiskbukten med dess delfiner och stora sälar, pelikaner och
flamingoer. Vi kan tänka oss hur det såg ut när de första missionärerna landsteg
på en öde strand – nu är här en stor hamnstad. Vi klättrar på höga dyner.

3.1. Ti Vi följer de gamla oxvagnsrutterna över öknen till Otjimbingwe, där de första
missionärerna tillbringade ett år och där Martti Rautanen och Benhard Botolf
Björklund fanns sina tysk-afrikanska fruar (Frieda och Kitty hade en tysk far
och morfar, medan mor och mormor var av afrikanskt ursprung.. Vi fortsätter
ännu till Omaruru, som på 1800-talet var en viktig handelsplats – här hade även
Antti Piirainen en berömd butik med bla. skridskor.

4.1. On Resan fortsätter till Etosha naturskyddsområde – nationalpark. Logi i
Okaukuejo eller Halali. Invid båda ställena finns en belyst dricksplats för vilda
djur.

5.1. To En full dag på djursafari. Idag logi i Namutoni, invid ett gammalt tyskt fort.
6.1. Fr Vi lämnar parken och förflyttar oss via King Nehale – porten till människornas
rike, Ondonga kungadöme och Owamboland. Vi besöker Omandongo och
anländer till Oniipa, där vi även träffar kyrkans ledning.

7.1. Lö Vi besöker Onandjokwe sjukhusmuseum. Sjukhuset grundades av dr Selma
Rainio år 1911. Sedan besöker vi Olukonda och Nakambale-museet. Nakambale
var Martti Rautanens lokala namn, ”mannen med korg på huvudet”. Museet är i
hans förra hem, vi besöker också den äldsta kyrkan (bild ovan) i området samt
Rautanens familjegrav. Vi ber om audiens hos kung Filemon Shuumbwa.

8.1. Sö Det första dopets minneshögtid i Omulonga.
9.1. Må Vi besöker bibelöversättningscentret i Ondangwa där moderna versioner av
Bibeln på ndonga och kwanyama blir till. Sedan via Ongwediva, Oshakati och
Nakayale (Västra stiftets huvudkontor) till Opuwo i Kuneneregionen.

10.1. Ti Vi besöker en himba- och dhimbaby samt bekantar oss med ett

läskunnighetsprojekt.

11.1. On I dag har vi en lång körsla till Windhoek, men vägen är rak och god och vi har
gott sällskap eller kan sitta och meditera. Vi stannar ofta för att röra på benen.
12.1. To På morgonen ännu stadsbesök och sedan förflyttar vi oss till flygplatsen och

hemresan börjar.

13.1. Fr Vi anländer till Finland och vintern.